Vallning, freestyle och utställning i ett och samma kör!

Raymond (Jejmic's Raymond) håller koll på fåren.

Aussie Actions Red & Tan Lucy och Aussie Actions Red & Tan Lilya

Böj på knäna eller bli nertrampad ...
Foto: Linnéa

Vår duktiga hund!
Foto: Linnéa

Aussie Actions Red & Tan Lucy

Lucy & Malin (Evallens Tan Magic Malins Martha)

Aussie Actions Red & Tan Lilly aka "Argbiggan"

Anette och Casper tävlar freestyle och fick en andraplats med uppflytt!
Tia tyckte det var rätt tråkigt att bara ligga och glo.

Lucy vill visa var skåpet ska stå när noviserna vallar ...

Linnéa & hennes hundar ...

Torsdag: Jag och Linnéa kör från Sundsvall halv nio på kvällen i spöregn med en bil fullpackad med mat, kläder och hundar. Tur att GPS finns så vi anländer på Jejmic's kennel hos Lisbeth och Sören "i tid", dvs ca halv två på natten. Då har vi kryssat oss fram bland rådjur den sista milen. Efter stök och bök med bäddning, matning och tandborstning stuper vi i säng.

Fredag: HALV ELVA (!) var klockan då vi klev upp, välbehövlig sovmorgon kan man kanske tycka men jag kan aldrig sova ikapp mig på det sättet. Vi vaknade i och för sig båda två till och från hela natten av hundar som gruffade, hundar som bytte plats och hundar som begravde tungan i örat på en. Tia som inte alls är van att få sova i sängen var verkligen pain in the ass alla nätterna igenom.
Iallafall så bor Lisbeth och Sören och deras fem kelpieodågor i ett stort, stort hus med stor, stor trädgård och har sin ridskola en kilometer därifrån där också fåren huserar. Hela förmiddagen tillbringades där och trots att det är ett år sedan Tia och jag vallade får sist så var hon helt otrolig! Nu tycker ju jag hon är ganska duktig för jämnan, men att få beröm av Lisbeth som ändå hållt på med vallning i tjugo år är inte fy skam och jag blev rätt högfärdig i slutändan. Tia gapar och skäller utanför hagen om man inte säger åt henne, så tänd på fåren är hon alltid. De första passen rusade hon på ganska okoncentrerat men på slutet jobbade hon skitbra! Lugn och uppmärksam och trots att hon är så förbaskat knuten till mig tyckte jag mig se att hon tog lite egna initiativ och balanserade flocken bra. Lisbeth säger att hon inger fåren trygghet och sen säger hon även att hon skulle kunna byta hund med oss! Då sprack jag av stolthet.
På kvällskvisten tog vi oss en tripp till Mälarö BHK så Linnéa och Lilly kunde köra igenom lite inför deras freestyledebut nästa dag. Där mötte vi även upp Tina och Anette som var på workshop och var fullproppade med nya idéer och tyckte visst jag skulle efteranmäla mig. Jojo. Det var tänkt i godisklassen i och för sig, men jag är en sådan människa som gärna vill ha saker och ting ganska färdiga innan jag presenterar dem. Särskilt då en tävling eftersom det är något av det värsta jag vet.
Fredagen avslutades med hundsnack hos värdparet och sedan en flaska vin i stugan. Sämre kan man minsann ha det!

Lördag: Även på lördagen hann jag och Tia med ett vallningspass och till min skräckblandade förtjusning fick vi en alldeles egen fårflock! Där i den större hagen tändes intresset för vallning ordentligt för tänk att jag med hjälp av mitt kroppsspråk och min kontakt/vänskap med mig hund kan göra ett sådant arbete, det är ganska otroligt i mina ögon!
Så i strålande sol men svalkande blåst (l)ullade (hihi) vi omkring där med en och annan lov av Tia för att ladda ur sig lite, dvs vill säga att hon kissade/nosade/undersökte marken, stängslet eller fårskiten noga... Det tär ju ganska bra på krafterna och särskilt för nybörjare som jag och Tia så dessa lovar är acceptabla än så länge.
I den här fårflocken gick iallafall några "Roslagsfår" och de var fan ett hår av hin. Både fredag och lördag fick Lisbeth skicka in sina mer erfarna hundar för att tukta fåren lite. Iallafall så tröttande antagligen ett av de här fåren på att vallas runt, runt och vände sig plötsligt mot Tia. Vek som hon då är började hon ta ut svängarna och unvika både min och fårets blick. Nu får det ju bära eller brista tänkte jag, antingen sätter hon dit fåret med min hjälp eller så skiter hon ner sig fullständigt och vägrar någonsin valla mer. Man kommer ju ändå inte komma nå längre så länge hon fegar ur... Men att peppa henne fungerar i de flesta situationer för att efter några små attacker med skall och och snabba vändor så sänkte hon kroppen och stirrade fåren rakt i ögonen, skillnaden var att nu hade hon pondus och självsäkerhet i blicken än när hon eyear i leken med oss eller med andra hundar. Jag stod bara där med bankande hjärta och gapade när fåret lydigt vände och slöt upp med de andra. Låter kanske löjligt i andras ögon men för mig var det en sådan jäkla upplevelse, det var så instinktivt och skithäftigt! Och vår fega lilla räka visade visst att hon minsann kan bara hon får lov. Stackars hårt hållna hund :/
Jag tappade såklart koncentrationen på fårskocken i glädjeyran och de sprang tillbaka till fårhuset igen, men det gav oss en välbehövlig paus och jag babblade halvt ihjäl stackars Lisbeth och hennes beardedcollie-kursare.
Inte klart där! Vi fick lilla hagen för oss själva med elak-fåren igen för att lära oss något nytt; att skicka hunden upp bakom fåren i en vid halvcirkel för att sedan driva dem framåt. Det är jävligt mycket svårare än det låter märkte jag och Tia springer för hetisgt och för snävt, men det ger oss något att träna på! Dessutom kan höger/vänster behöva befästas ganska mycket mer så man slipper vifta så mycket.
Tyvärr där under andra passet när mest min ork sinade fick det där svarta fåret nog igen och utmanade oss så Tia blev låg och undvek att utföra det jag bad henne om igen. Wellwell, nu vet jag att hon kan så nästa gång tar vi det tillsammans. Jag var iallafall rödrosig om kinderna av adrenalin när vi tackade för dagens lektioner och åkte vidare mot klubben för freestyletävlingar.
Anette Hådén och Casper fick en andraplats med uppflytt till klass 2 och Linnéa och Lilly var bara åtta poäng från uppflytt! Skitbra jobbat av alla fyra och det var jättekul att se alla dansanta ekipage som deltog. Höjdpunkten var iallafall när min kära vän Challis tog sig alla dessa mil från Märsta till Ekerö för att säga hej! Det är vänskap det <3

Söndag: Klockan 04:30 var bilen packad igen och stugan städad och vi åkte till Alfta för att ställa Linnéas två Shipperke. Caruso fick en TVÅA för att han trilskades på bordet men ingen av oss klandrar honom då han tillbringat tre dagar i en liten stuga med att hålla reda på tre tikar varav en var ute efter en annan några gånger så pälstussar flög. Det var synd, annars hade det nog gått lika bra som vanligt för honom. Tiken blev BIM och fick CERT!
Nöjda och belåtna åkte vi äntligen hemåt och landade på vår uppfart 13:30. Men med en gammal golf kan man aldrig räkna med och Linnéa blev ståendes med en död bil och väntade på bärgning. Vid 15:00 fick hon iallafall hjälp av sin pappa och då kunde jag slänga i mig mat, duscha och sedan somna på soffan en timme.
The helg was over.
TACK Lisbeth och Sören på Jejmic's kennel för er gästfrihet!


Nu blir det arbete hela veckan och förmodligen lite längre arbetspass då himlen fortfarande år grå och badstränderna inte är intressanta.

Nu är barn nummer fyra född; Tynn! Fam och Mattias dotter. Det är alltså två barn kvar, Cillas och storasysters. Spännande!

Sorg ...

Igårkväll fick vi reda på att Täppas (Adagio No Regrets) tyvärr avlidit i en tragisk tågolycka. Det känns overkligt och är så fruktansvärt tråkigt, jag sörjer med Maria och hela hennes goa' familj. Den hunden var speciell på många sätt och han kommer fattas mig nästa gång jag är hundvakt, det är jag säker på.
Jag skickar alla mina tankar till familjen i deras sorg och till resten av flocken som förlorat deras överhuvud.

Mitt i tråkigheterna åker jag & Tia & Linnéa & hennes gäng till hufvudstaden för vallning, freestyletävlingar och utställning. En fullspäckad helg alltså! Det enda tråkiga med det är att Niklas är kvar hemma.

Håll tummarna för lagomt mycket sol & huvudvärksfri helg åt mig! ;)

Kram!

Vilken fredag!

Mannen i mitt liv och min vackra lillasyster!

Det verkar som om småbarnslivet är en dans på rosor ... ;)
Själv var man Grillmäster kvällen till ära.

Mina söta föräldrar och morfar Spelemannen som slåss med myggen!

Hela gänget! Jätteduktiga var dem allihopa!
Men mest stolt är man såklart över pappa
som var en ypperlig Patron och söta mamma
som alla fällde smickrande kommentarer om!

Direkt efter jobbet packade jag & Niklas in oss i bilen och åkte upp till Viksjö där mamma & pappa bjöd på först en grillmiddag som hette duga och sen teater utan dess like! Pappa var stilig och respektingivande som Patron och mamma var vän och ljuv som en ros. Klädd i folkdräkt (bygdedräkt?) blev hon friad till ännu en gång, trettio år senare av samma spjuver till karl. Inte sämre blev det när det visade sig att moster med familj oxå var på plats! Morfar och hans spelmansgille körde pausmusik och kunde endast jaga bort mygg med grimaser. Vi träffades vi systrar i Lilla Vita huset på Neavita och grillade tillsammans med våra familjer, en middag som mamma naturligtvis fixat åt oss trots att varken hon eller pappa var med själv då de behövde åka tidigare för att förbereda. Vilka föräldrar jag har! Kan inte uttrycka min kärlek eller tacksamhet i ord.
Efteråt samlades vi hos mormor & morfar för ost och kex och vin. Tyvärr började ju mitt arbetspass 08:00 på lördagmorgon så vi kunde inte stanna till sena natta som vi önskat... Det var verkligen skitjobbigt att behöva åka därifrån då när alla var samlad och till synes på strålande humör.
Men jag måste också berätta om min storasysters upptäckt påväg hem från Sundsvall till Viksjö den dagen. I närheten vid Stavreviken längst med landsvägen fick hon väja för en stor sten på ena filen. Bara det att "stenen" rörde på sig och visade sig vara en SKÖLDPADDA!
"Inte klokt vad saker ramlar över en" som hon uttryckte det och ringde djurhemmet. Och jag kan inte säga annat att det var verkligen tur. Hur många tror ni hade stannat och räddat krabaten från att bli mos? Och sedan gjort sig besväret att ordna så sköldpaddan fick komma till ett jourhem fem mil bort sent en fredagnatt? Niklas som var lite på lyset boundade med Skalman ganska snabbt, jag var skraj att han skulle dö närsomhelst och Tia tyckte han var rätt äcklig. Sköldpaddan alltså, inte Niklas. Iallafall lämnade vi av honom hos ett par i Sundsvall som verkade ha väldig koll på det här med kräldjur. Sköldpaddan alltså, inte Niklas den här gången heller.

Idag har jag jobbat från åtta till halv sju och sedan simmat järnet med Tia och Zäta som är här och ska sova över då matte jobbar natt. Zäta är faktiskt den enda hund jag sett Tia reagera negativt på, iallafall i den grad att det är något att bry sig om. Två gånger har jag fått sära på dem då det hettat till och väl hemma så går Tia omkring som en svartsjuk liten räbba och glor under lugg på den stackars flamsiga halvkalven. Sista gången det blev slagsmål måste jag nog erkänna att jag "framkallade" det då jag kände på mig att två pinnfixerade hundar är en ostabil affär. Men just då kan man ju utnyttja situationen och jobba med Zäta och tänka sig, boxersvansen var på hemvägen inte en spikrak mast uppåt utan gungade ganska behagligt i rygglinjehöjd iallafall.

Med två trötta, blöta och illaluktande hundar i soffan och Skånepepparkakor i magen ska jag släpa mig till sängen. Arbetspasset börjar 08:00 imorgon igen. Zzz...

Det närmsta jag kommer gatufesten...

En mysig eftermiddag med två favoriter. Smörgåsar, cheescake och mjukglass, gassande sol, folkvimmel och uppsluppen stämning. Men det är det närmsta jag kommer gatufesten, fylla och skränande musik är inte min melodi i år heller så jag lufsar hem och försöker måla tavlor istället. Fina & Leia har varit på röntgen idag och atros, lösa benbitar och inflammation har konstaterats. Inget jätteallvarligt men tråkigt ändå.
Cilla var rund som en boll och vacker som en dag, kände mig mager och glanslös bredvid...

Tänk, imorgon är en annan ledig dag. Fantastiskt! Vad göra?

Blandat bandat ...

Klämde in några bilder från midsommar också.
Fotograferna är Niklas kusin Evelina, Niklas himself
och jag då.

WOW, vad tiden går fort när man har roligt. Heta, heta dagar och man egentligen bara skulle vilja vada omkring i knähögt vatten och njuta. Men pengarna rullar inte in av sig själv tyvärr så man måste gå till jobbet också och för närvarande jag det inte mig ett dugg för med arbetskamrater som jag har så går timmarna snabbt. Dessutom är det relativt svalt och skönt.
Uppdrag Ridkurs gick bra och ekipagen verkar nöjda med den panikartade kokkonsten. Knepigt det där, har aldrig sett mig som en duktig kock och tillaga två kyckligfiléer att bli succé har aldrig varit min ambition. Men när det kommer till att laga mat till tio personer eller flera så går det bättre... ? Iallafall verkar det ha gått bra att värma på maten eftersom jag jobbat och inte kunnat vara där och serva dem alla dagar.
Helgen har gått i rasande fart. Efter att ha varit på Lögdö och donat lite slocknade jag & Tia i vardagsrummet och sov tätt, tätt en halvtimme innan Fina ringde och väckte upp för grillmiddag hos Hundvakten aka Mange. Massor med mat, kladdig kaka och melon i mängder blev det innan jag åkte vidare för lite mingel på aikidogängets årliga dojofest. Egentligen var jag redo att sitta och vänta på Sundsvalls sjukhus med en annan del av familjen eftersom min systerdotter uppträtt konstigt och panikskrikit i över en timme och mamma ringde mig med den där rösten som får mig att bli iskall och konstig och halvt katatonisk. Men som alltid när jag blir liten, rädd, nervös eller osäker söker jag upp Niklas. Han behöver inte säga något eller göra något, bara av att jag får gå bredvid och hålla hans skjortkant gör mig långt mer lugn och stabil(are) :)
Men allt blev bra och nu är Junie lika mycket glad skitunge som innan. Efter det beskedet svalde jag två stora öl och ett glas rödvin i ett enda andetag och blev alldeles lagomt lullig som man ska en ljum sommarkväll i intressanta människors sällskap. Den här sommaren har jag bestämt mig för att vara mer social och kanske festa lite mer än tidigare. Och inte festa som i dricka en hel sjuttiofemma för att sedan somna på toalettgolvet med toarullen som kudde, utan festa som i att vara ute till långt in på natten och träffa folk och kanske dansa fram några magrutor (in my dreams, men ändå...).
På söndagen klockan nollsjufemton skjutsade jag Fina & Leia till tåget för en lååång resa i värmen ner till Karlstad där de ska vara i fem veckor. FEM VECKOR! Jag saknar dem redan alldeles förskräckligt, men man saknar ju inte kon förrän båset är tomt eller vad man nu säger... Fina är en av dem som jag kan träffa varje dag utan att bli less på, jag kan säga vad som helst och jag kan ta vadsomhelst av det hon säger. Nu har jag i och för sig många sådana underbaringar omkring mig, men hon är ju den vi "delar" hundar, spikmattor, gästsängar och DVD:ar med :) Att hon och svartbjörnen ska lämna Sundsvall snart känns förjävligt, ändå fast jag vill att hon ska det för sin egen skull. Det som gör mest ont är att jag inser att hon aldrig kommer komma tillbaka :'(
När Elin & Simon flyttade kändes det också i hjärtat, men jag ser det alltid som att de kommer komma tillbaka och BO på riktigt här igen ... Och ja, jag sitter här och gnäller och tycker alldeles förskräckligt synd om mig själv. Så det så.

Men för att avrunda. Nu är jag ledig i dagarna tre och tisdagen är så full som bara en tisdag i mitt liv kan bli. På onsdagen har jag tydligen, i ett svagt ögonblick, lovat att visa freestyle på gatufesten. Jag ångrar det bittert nu.
Tia & jag har inte tränat ett endaste dugg sedan lydnadstävlingen och det har inte gjort varken mig eller henne ett jota. Imorgon är det iallafall sökträning med gänget vilket man såklart ser fram emot. Därför är ett av ärendena imorgon att köpa femtioelva tuber myggsalva på Apoteket, promenaden runt Ottsjön ikväll höll på att bli min & Linnéas sista i livet. "Kvinnor ihjälbitna, dog av blodförlust och chock." Och jag skojar inte, no way. Tanken att imorgon ligga blixtstilla i lingonriset och ha myggbo i örat känns inte lockande. Då kan man inte vara beredd när Risgryn kommer landande på ens mage heller ;)
Sedan har jag hört att Resorb ska vara bra också såhär års för sådana som jag som får huvudvärk av att titta ut genom fönstret så det ska också inhandlas. Sedan ska jag se om jag har några pengar kvar överhuvudtaget för hyran och sånt skit ska visst också betalas... Hmpf.
Jag hoppas också på ett sms som talar om att familjen Alberg/Svensson (?) blir en till. Jag försökte vara objektiv och inte partisk (alltså att jag tycker ALLA mina vänner borde ha hund) och säga vad jag tyckte till den stackars villrådiga. Att blabla"jamen en ettårig hanne, omplacering dessutom, kan bli skitjobbig"blabla"tänk på att den behöver mcyket stimulans"blablabla... fast jag egentligen sände med all energi jag förmådde genom luren KÖPKÖPKÖPKÖP. Wellwell, om någon kan ta vara på sig själv så är det ju den blondinen, kropp som en tomte och personlighet som ett universum.

Runda av var det ja? Ska ju försöka vända tillbaka dygnet och inte sova till nio i tid och otid, men jag skyller på värmen att jag är urlakad. Irriterande, skallrar loss tänderna om det är femton plus och blir slöare än en döing om det är över tjugo. Niklas som är en ordentlig människa och har tränat aikido sju timmar om dagen i fem dagar har bäddat ner sig i pensionärsanda med korsordstidningar och glasögon på nästippen. Jag kryper ner och surrar om alltochingetiett och han mmm:ar och ler och nickar och jag blir knäpp av kärlek för han känner mig så utan och innan. Kanske att man efter nästan sex år tillsammans är på den bästa biten? Då man känner att nu är vi faktiskt ett team, vi två mot världen, och har slutat retat sig på varandras irriterande egenheter som att aldrig byta till ny taorulle då den gamla är slut eller alltid lägga tandborsten utanför koppen istället för i. Nu tycker man liksom det är ju bara jag som vet det... Och han vet att jag vet att... ja, ni vet. Och trots att man nu då hunnit bli så himla trygga och sådär, så har man så mycket kvar att upptäcka! Att det finns så många saker som man lär sig om ens partner, varje vecka, varje dag!
Det är nu ni ska säga att detta aldrig förändras.

Men jag skulle sova var det ja. Imorgon är frukost det första man gör och inget går upp mot frukost, det enda mål jag verkligen kan längta efter. Mumma!

God natt!

Söta meddelanden ...

... från söta vänner <3

Tvåtusennionollsextjugofyra

Hundarna har simmat idag. Jag har gått i solen med min muskulöse man. Jag har ätit IKEAS potatis med skinn på. Jag har skrattat och haft en bra dag på jobbet. Jag har druckit brännässlete hos Fina. Jag har kollat på kort på Junie och längtat. Jag har pratat med Cillusbacillus och längtat. Jag har pratat med storasyster och längtat efter att se hennes mage. Jag har ätit en banan istället för vaniljmunk. Jag har sms:at ganska flitigt för att ha krånglig telefon (eller koordination?). Jag har sett framåt och valt att välja "vill" istället för "måste".
Jag har ett väldans bra liv.